Om waldorfpedagogikenFörskolebarnet
Det lilla barnet är helt ”öppet” för sin omvärld och har ett instinktivt förtroende till vuxenvärlden. Vilket tar sig uttryck i viljan och förmågan att efterhärma. Waldorfförskolan fäster därför stort vikt vid barnets förmåga till efterhärmning.
All den vuxnas verksamhet såsom matlagning, hantverk, berättande, dockspel, sång och musik syftar till att ge barnen rika tillfällen till detta. Inte bara människor omkring barnen, utan även miljön gör ett starkt intryck.
En hemlik miljö med varma färger och naturmaterial ger äkta sinnesupplevelser utan att vara påträngande. Skapande lek som sker ur egna initiativ med hjälp av enkla material såsom tyger, klossar, snören, bänkar osv. ger näring till barnens fantasi och leklust.

Barnens förtroende för yttervärlden stärks genom den dagliga rytmen och kontinuiteten som präglar förskolan. Under dagen växlar en mellan fri lek och samling med små berättelser, fingerlekar, rim och ramsor. Även veckans och årets rytm avspeglar sig i fester, sånger och berättelser.
I allt det en väljer att göra med och inför barnen, försöker waldorfförskoleläraren att skänka barnen ett innerligt och vördnadsfullt förhållande till vår jord och allt det förunderliga som finns där.

I waldorfförskolan stannar sexåringarna oftast kvar i sin trygga miljö. Genom att öva sig i flöjtspel, hantverk och vardagliga uppgifter förbereds sexåringarna för skolstarten.
De små får då möjligheten att vänta och längta efter att själva bli lika stora.

Pedagogiken
Waldorfpedagogiken vilar på en antroposofisk livssyn. Antroposofi betyder människovisdom. Människans utveckling ses i sjuårsperioder, varav de första sju barnaåren ges stor betydelse. Genom skapande lek utvecklar barnen samarbetsförmåga, empati och begrepp som blir till en rik källa att ösa ur för resten av livet.
Målsättningen i förskolan är att ge barnen rätt att få vara barn och att få uppleva en trygg barndom, att få mogna i sin egen takt för att så småningom ta del av vuxenvärlden med allt vad det innebär.