Om pedagogiken

Detta är några korta ord om waldorfpedagogiken. När ni vill veta mer kan pedagogerna tipsa om böcker och artiklar. Många finns att låna på Solgläntan.

Waldorfpedagogiken, med sin grund i den antroposofiska människokunskapen, är en självklar utgångspunkt för arbetet på Solgläntan. Pedagogikens namn kommer av att den första waldorfskolan grundades av Rudolf Steiner 1919 för barnen till arbetare och tjänstemän vid cigarettfabriken Waldorf-Astoria i Stuttgart.

I en Waldorfförskola är den grundläggande målsättningen att ge barnen en genomtänkt pedagogik för framtiden, som inte inriktar sig på ensidiga intellektuella och tekniska specialkunskaper, utan på hela det register av mänskliga kvaliteter som kan utvecklas hos dem. Strävan är att hjälpa barnen att ta sin kropp i besittning, att bli de människor de kan
bli; omtyckta och säkra.

Ett grundläggande drag i Waldorfförskolan, är att vi fäster stor vikt vid barnens förmåga till efterhärmning. Vi vuxna är alltså förebilder, som försöker skänka barnen ett innerligt och vördnadsfullt förhållande till vår jord och allt som lever där.

Den yttre miljön bildar också en förebild för barnen. Därför försöker
waldorfpedagogiken skapa ett tryggt rum för barnen, genomskådligt och enkelt med varma färger, enfärgade tyger och fåtaliga, enkla leksaker av naturmaterial.

Musik, måleri och andra konstnärliga aktiviteter är inte till för att bara ”sysselsätta” barnen. De utövas för att ge barnen en känsla för material och skicklighet i händerna. Det betraktas som meningsfullt arbete, som utvecklar barnen till hela människor.

Rytmen i livet, från årstidernas växlingar till dagens olika aktiviteter, är ett viktigt inslag i waldorfpedagogiken. Därför är dagsprogrammet rytmiskt upplagt med växlingar mellan fri lek och samlande aktiviteter efter ett återkommande mönster, så att barnen känner igen sig.